Dagens bebis ♡

Dagens älsklingsbebis leker på sin underbara lekmatta från Garbo & Friends i body från MarMar Copenhagen och leggings från Zara Mini. Min ögonsten ♡

 

 

Hej raringar!

Måste börja med att säga TACK!!! Tack för alla era underbara kommentarer efter mitt senaste inlägg om amning. Jag var osäker på hur det skulle tas emot men jag har fått såååå många fina ord så jag blir helt varm i hjärtat. De flesta kommentarer kom på instagram men även några här. Det kvittar vart ni kommenterar men varenda en av alla de kommentarer gör mig sååå glad. Det är mycket tack vare er som jag sysslar med detta bloggande, jag får sååå mycket tillbaka så TACK! ♡

Efter två tuffa nätter med bebis som vaknat vid 03.00 och velat vara vaken i typ 1,5 timme innan han somnat om och som resten av natten bara legat och skruvat sig och velat äta heeela tiden så var natten till idag mycket bättre och det tackar vi för. Han vaknade dock vid halv sex imorse och ville gå upp men det är helt okej tycker jag sålänge man fått sova under natten. Även två tuffa dagar har vi bakom oss med extremt mycket gnäll och gråtattacker (inget som varit riktigt bra och Benjamin har helst bara velat vara i famnen hela tiden och varit allmänt missnöjd) så har dagen idag varit riktigt bra. En jätte glad och nöjd bebis som lekt och busat och åkt vagn (3 långa promenader har det blivit idag haha) och varit sååå lättsam hela dagen. Idag gick det även framåt vad gäller det förhoppningsvis kommande krypandet. Han lyckades ta sig upp från liggande på mage till krypposition, dvs typ på knä och detta har han kämpat med sååå länge så jag blev helt lycklig. Än är det nog en lång väg kvar tills han kan krypa men det är så underbart att som mamma se dessa små framsteg. Man blir så stolt!

Vi håller tummarna för att det blir en bra natt inatt igen och att morgondagen blir lika glädjefylld för mitt lilla hjärta som dagen har varit ♡

Den här mamman har rysligt ont i ryggen för tillfället så jag hoppas på god sömn och sedan måste besök hos massör eller kiropraktor (eller helst både och) bokas pronto.

Hoppas ni har en mysig fredagskväll!

Kramisar

6 GILLA

Amning

Lite blandade bilder på min lille älskling. Från att han var några dagar gammal till nu när han är ett halvår ♡

 

Hej hjärtan!

Hur mår ni? Jag tänkte skriva lite om amning, dels generellt men framförallt om min upplevelse av det och min syn på det. Amning som tydligen är ett väldigt hett ämne där åsikterna verkar vara många. Jag kan bara tala ur mitt eget perspektiv såklart.

Redan när Benjamin bara var några minuter gammal (eller kanske typ en halvtimme, minns inte exakt men väldigt snart efter han var född) så hjälpte förlossningsbarnmorskan mig att lägga honom till bröstet. Till min stora förvåning sög han tag direkt och det var som att han visste exakt hur man skulle göra meddetsamma. Häftigt! Sedan den stunden har jag helammat min lille älskling och det har verkligen fungerat jätte bra från första stund vilket jag är oändligt tacksam för. Att amma sitt barn är något av det vackraste jag vet.

Innan jag själv fick barn hade jag inte så mycket tankar kring det här med amning, jag såg det som ett sätt att ge sitt barn mat och inte mycket mer än så. Jag hoppades när jag var gravid att jag skulle kunna amma då jag visste att det är den bästa näringen ett barn kan få men jag var samtidigt väldigt ödmjuk över tanken att det kanske inte skulle gå. Jag vet många där amningen inte funkat alls och jag visste ju inte hur det skulle bli för oss.

Den dagen jag själv blev mamma insåg jag att amning är sååå mycket mer än bara ett sätt att mätta sitt barns mage. Amningen är både närhet, trygghet och tröst för barnet och bröstet är kanske den plats där barnet känner sig som allra tryggast. (För de barn som blir ammade vill säga. Jag vill poängtera att jag har full förståelse för de mammor som av olika anledningar väljer att inte amma och de kan såklart ge sina barn närhet, trygghet och tröst på annat vis – givetvis. Men jag skriver som sagt ur mitt eget perspektiv och från min situation).

I början ammade jag HELA tiden kändes det som. Han åt ofta och långa stunder, minst 45 minuter varje amning. Det gällde att planera och vara ute i god tid om man skulle iväg. Det var mitt i sommaren och varmt som tusan så jag var konstant svettig (ni som ammar eller har ammat vet hur varm man blir, framförallt första tiden) också sommarvärme på det. Pjuh. Medan David och övriga familjemedlemmar badade i poolen så satt jag under ett parasoll i skuggan och maratonammade dagarna igenom. Han åt mycket och ofta i början och han växte som tusan de första månaderna. På BVC undrade dem om jag hade vispgrädde i brösten så mycket han växte, hihi. De första månaderna var han väldigt ”duktig” om nätterna och vaknade oftast bara 1-2 ggr per natt för mat. Kanske för att han hade bunkrat upp rejält under kvällarna. Han hade väldigt mycket kvällsoro den första tiden och jag ammade i princip nonstop från 19-22 (med korta pauser förstås). Det var det enda som fick honom lugn och jag har alltid låtit honom få bröstet om han har velat det. Som sagt, det är ju deras trygghet när dem är oroliga. I början fick jag en del kommentarer från ”den äldre” generationen om att man ska ju minsann bara amma var fjärde timme (så var det ju när jag själv var bebis) och man ska ta dem från bröstet direkt när dem ätit klart och inte låta dem ”sutta”. Jag har dock aldrig lyssnat på dessa kommentarer. Min härliga barnmorska på BVC gjorde klart för mig tidigt att INTE lyssna på dessa gammalmodiga kommentarer då det är helt fel. Ge bröstet så FORT barnet visar tecken på att det vill äta och använd även bröstet som tröst om det funkar. Ha amningen som en mysstund för dig och ditt barn. Så har jag alltid valt att göra och det har funkat bra för oss.

Ganska snabbt blev dags-amningarna betydligt kortare och med längre mellanrum. Numera äter han oftast i ca 5 minuter och med 3-4 timmars mellanrum. Kvällarna och nätterna blir det dock lite längre stunder men då är det även lite mys innan han ska sova och inte aktivt ätande hela stunden. Nu vaknar han lite oftare på nätterna och då blir det lätt att jag ger bröstet direkt för då vet jag att han oftast somnar om snabbt. Jag tror egentligen inte att han är hungrig varje gång men det blir så lite av bekvämlighet för mig själv också, man är ju sååå trött på natten och vill helst slippa gå upp och ställa sig och vagga honom så det undviks så långt det går. Och eftersom jag ligger ner och ammar på nätterna så blir det väldigt bekvämt eftersom jag kan halvsova samtidigt. Benjamin tar inte napp så jag har aldrig haft lyxen att bara kunna plugga in nappen för att hjälpa honom att somna om, utan det är vagga honom elr bröstet som gäller för att somna om.

På kvällarna när han ska somna för natten så brukar han somna till bröstet när han äter. Det har han gjort enda sedan han var liten pluttbebis och gör än idag. Han tycker om att få somna så och även det är ganska bekvämt för mamman, skönt att slippa gå runt och vagga honom till sömns (för än så länge kan han inte somna av sig själv i sängen).

Än idag om han vaknar av en dröm exempelvis och är ledsen (sällan på dagarna men ibland på kvällarna/nätterna) så är det bara bröstet som gäller. Han kan gallskrika tills jag lägger honom till bröstet, då blir han helt lugn och suttar sig till sömns. Även om det ibland självklart kan kännas frustrerande att man är så låst av att det bara är mamma som funkar vid dessa tillfällen så njuter jag verkligen av denna tid med amningen och låter honom få den tryggheten så länge han vill och behöver den.

Ibland om Benjamin blir övertrött så blir jag ibland tvungen att ge honom bröstet för att han ska kunna somna. (9 fall av 10 kan han somna utan men ibland när han blir riktigt övertrött så blir det så) och jag frågade på BVC senast jag var där om dem tycker det är fel att ge bröstet de gånger för att få honom att somna (trots att han kanske precis har ätit och med säkerhet är mätt). Hon svarade mig då att det absolut inte är fel. Det är ju hans trygghet och ju mer jag ger honom bröstet nu när han efterfrågar det, desto mindre kommer han ”behöva” det ju större han blir. Det är viktigt att bekräfta barnet på det sättet förklarade hon.

Jag vet inte hur länge jag kommer amma men jag tror att det blir tills han är närmre ett år kanske. Vi får se. Nu när han är 6 månader så börjar vi med mer och mer mat och gröt så det blir ju lite mindre amning dagtid och ju äldre han blir så trappar man ju ner och om ett par månader så gissar jag att det mest är morgon och kväll som jag ammar.

Det är verkligen så naturligt och vackert med amning tycker jag och en himlans fin stund man får tillsammans med sin bebis. Återigen vill jag dock poängtera att jag har full förståelse för de som inte kan eller vill amma av olika anledningar och alla gör det som passar dem och deras situation bäst. För oss har detta funkat och det är jag såå tacksam för och håller alla tummar att jag får uppleva detta med vårt/våra (förhoppningsvis) framtida barn också.

Massa kärlek.
M

9 GILLA

Benjamin 6 månader ♡

Ännu en ny ljuvlig pyjamas från Ralph Lauren i vackraste blå färgen. Finns att köpa på Babyshop.

 

 

Hej hjärtan!

Hoppas allt är bra med er och att ni har en fin söndag. Tusen tack för all fin respons jag fått efter att jag delade med mig av min förlossningsberättelse. Det var nog det mest privata inlägget jag skrivit och det har tagit mig tid att få ner detta i skrift så det gjorde mig varm i hjärtat att läsa alla era fina kommentarer, mail och meddelanden. Tack!

Idag blir min lille älskling 6 månader gammal och jag kan inte fatta vart detta halvåret har tagit vägen. Helt ofattbart! Jag skulle ge mycket för att kunna stanna tiden. Samtidigt som jag ser fram emot allt underbart framöver tillsammans med min älskade BenjaMIN ♡

Det är en glad liten plutt vi har och hans leenden och skratt gör livet såå mycket enklare. Bästa jag vet. Mycket händer med hans utveckling och det känns som att han lär sig något nytt hela tiden. Rulla runt gör han, mest från rygg till mage men även från mage till rygg ibland. Han vill gärna rulla till mage men väl på mage blir han väääldigt frustrerad. Man ser att han vill framåt, typ krypa eller åla sig och han kämpar sååå med detta men ännu har han inte riktigt knäckt koden hur man gör. Han snurrar runt runt på mage men kommer liksom inte framåt. Lilla hjärtat, man vill så gärna hjälpa men han får ta det i sin takt, till slut kommer han nog på hur han ska göra. Sitta själv kan han inte riktigt än men han är på god väg och sitter fint när man bulsar upp med kuddar som stöd. Sedan han lärde sig att greppa saker medvetet så har det blivit så mycket lättare att leka med honom och nu vill han helst ta i allt han får syn på. Gärna dra i saker han absolut inte ska dra i, typ i mitt hår, i duken när det står finporslin uppe på, i blommor och allt han kommer åt, haha!

Han älskar sin gåstol som han fick i namngivningspresent av min mormor. Där sitter han gärna och trycker på alla knappar och tutar och snurrar på ratten. Han backar bakåt men har inte kommit på hur han tar sig framåt än, hihi!

Jag gissar att första tanden är på gång. Det har jag visserligen trott ganska länge men nu är jag ganska övertygad om att så är fallet. Han tuggar hetsigt på allt han kommer över och dreglar otroligt mycket. Om vi inte använder dregel-haklapp får vi byta body/tröja flera gånger om dagen. Han älskar sina bitleksaker och favoriten är en turkos liten sak med ”räfflor” som kliar skönt i munnen och som man kan lägga i kylen så den är kall och god.

Jag ammar fortfarande och sedan han blev 5 månader har vi börjat ge gröt 1 gång per dag. Vi har introducerat sakta men säkert och nu äter han oftast nästan en hel portion. Han älskar det! Även lite annan mat har han fått smaka och det ska vi ge lite mer utav nu när han blivit 6 månader. Mosad potatis med bröstmjölk har jag blivit tipsad om ska vara finfint tydligen, hihi! Låter verkligen mumsigt 😉

Sömnen är okej men har varit bättre. På dagarna har vi precis gått från att han sover 4 pass om dagen till att nu istället sova 3 gånger per dag. Jag försöker hålla honom vaken lite längre stunder för att sedan sova färre pass men hellre lite längre pass. Det blir oftast 2 sovpass under förmiddagen och 1 sovpass på eftermiddagen och eftermiddagspasset brukar vara lite längre än förmiddagspassen, upp mot en timme om vi har tur hihi. På kvällen brukar han somna runt 19, lite beroende på när han vaknat efter sitt eftermiddags sovpass. 3 timmar ca brukar vara lagom att vara vaken inför natten. Så runt 19 alltså somnar han och vaknar oftast runt 06.00-07.00 på morgonen. Han vaknar ganska många gånger under natten och några av gångerna verkar det som att han drömmer något läskigt för han vaknar och gråter. Stackars liten älskling ♡ Även om nattsömnen är lite sämre nu än vad den var de första 3,5 månaderna så ska jag inte klaga, jag vet att det kunde varit såå mycket värre.

 Att sitta utåtvänd i bärselen, titta sig i spegeln och leka tittut är andra favorit-sysslor och att vara nära mamma eller pappa när man är lite trött och ledsen är fortfarande det bästa som finns. Han har börjat bli lite blyg inför folk som han inte träffar så ofta och gömmer då ansiktet i mammas hals/nacke. Några gånger har han även blivit rädd för folk som han inte känner igen. Han blir då megaledsen när han får syn på dem och vill bara vara i mammas eller pappas famn tills han har lugnat sig och börjar förstå att det inte var någon farlig. Lille älsklingen ♡

Mitt lilla hjärta gör mig sååå lycklig och dessa 6 månader har varit de bästa i mitt liv. Han är mitt lyckopiller ♡

Hur gamla är era små och hur går det för er? Berätta gärna!

Många kramar

11 GILLA

Min förlossningsberättelse

Det häftigaste och mest fruktansvärda jag varit med om i mitt liv.

Onsdagen den 6 juli kände jag flera gånger under dagen kraftiga stötar neråt mot ljumskarna och jag minns att jag smsade min syster på kvällen och skrev lite skämtsamt att det känns minsann som att han är på väg ut nu. Jag trodde dock absolut inte att så var fallet eftersom det var drygt 2 veckor kvar till BF och jag var dessutom helt inställd på att gå över tiden minst en vecka, det var jag såå säker på. Vi gick och la oss runt 23.00 den kvällen och jag hade lite svårt att somna. Strax innan klockan slog 00.00 så började jag slumra till men vaknade snabbt till liv igen när jag kände att jag blev helt blöt och flög upp ur sängen och trodde typ att jag hade kissat på mig. Med andan i halsen sprang jag in på toaletten och insåg då att det måste ha varit vattnet som hade gått. Samtidigt som jag tänkte att det kan ju inte vara sant?! Nu redan… det är ju två veckor kvar. Jag ringde in till förlossningen och dem rådde mig att gå och lägga mig igen och försöka sova då det inte var någon stress än så länge att åka in då jag inte hade fått några värkar än. Jag skulle se hur natten gick och om inget hände tidigare så skulle jag ringa in igen morgonen efter för att få en tid för undersökning. Gick och la mig gjorde jag men sova fanns ju inte på världskartan. Chocken över att det kanske snart var dags var både lite skrämmande men mest kände jag mig förväntansfull och nervös. Jag bestämde mig för att inte väcka David. Än så länge var ju allt hur lugnt som helst och det var lika bra att han var utvilad om det kanske inte skulle bli så mycket sömn de kommande dygnen och oj så rätt jag hade. Jag var uppe flera gånger den natten, vattnet sipprade sakta men säkert ut så flertalet toalettbesök blev det, lite nattmat och tusen tankar. Jag började känna av väldigt svaga värkar runt 3-4 på natten men de var väldigt överkomliga och inte så täta. David vaknade tidigt morgonen efter och insåg snabbt att jag låg vaken. Jag minns att jag sa med världens lugnaste tonläge ”Älskling, bli inte nervös nu men jag tror att vattnet har gått inatt”. Han flög upp ur sängen och sa att vi måste ringa förlossningen. Det har jag redan gjort förklarade jag och vi ska ringa dit igen vid 8 för att få en tid för undersökning. Varför i hela friden har du inte väckt mig undrade han ju såklart och jag förklarade att jag ville att han skulle vara utvilad (vilket han var väldigt tacksam för dygnen senare).

När klockan slog 8 ringde jag till förlossningen och dem ville vi skulle komma in för undersökning eftersom vattnet hade gått. Vi åkte in ganska direkt efter lite frukost och en dusch och möttes där av en barnmorska som undersökte mig och gjorde CTG. En läkare fick även göra ett ultraljud och dem kunde inte med säkerhet konstatera att det var vattnet som hade gått men dem trodde det och bestämde sig för att ”behandla mig” som att det var så iallafall, dvs skicka hem mig och sedan boka in en ny tid dagen efter för ny undersökning och sedan skulle det isåfall bli igångsättning om det inte hade kommit igång av sig själv. 48 timmar från att vattnet har gått har man på sig att det kommer igång av sig själv annars vill dem sätta igång en. Vi åkte ifrån sjukhuset några timmar senare och jag kände mig lite uppgiven. Kunde det vara så att jag bara hade blivit ”lurad”, var det inte vattnet som hade gått? Men innerst inne visste jag att det var så och jag försökte förbereda mig mentalt för vad som skulle komma. Vi åkte inom Burger King på vägen hem och slängde i oss lite lunch. Väl hemma så la jag mig på soffan och vilade någon timme efter en sömnlös natt. Vid 13-14 tiden på eftermidddagen så tyckte jag att jag började få lite värkar. Jag klockade dem med min värkapp och de var rätt så milda i början och kändes endast bak i ländryggen (jag som trodde att det alltid var i magen det gjorde ont när man hade värkar). Vid 17-tiden började det göra riktigt ont och vi förstod att det var dags på riktigt. Jag var sååå varm och bad David öppna fönstren i vardagsrummet där jag satt i soffan. Värkarna blev bara mer och mer intensiva och vi ringde in till förlossningen och dem tyckte vi skulle stanna hemma ett tag till och ringa in igen lite senare. Jag skrek allt värre och värkarna blev bara tätare och tätare. Jag undrar vad grannarna tänkte (mitt i sommaren med vidöppna fönster). David fick massera mitt ryggslut när värkarna kom och den klänningen jag hade på mig fick vi slänga sen för den var helt söndergnuggad, haha! Och i stunden tyckte jag att han var världens svagaste som inte tog i mer. Jag fick i mig lite mat och vi ringde in igen vid halv 8, 8 tiden. Dem sa då att vi var välkomna in när vi kände oss redo. Jag ville stanna hemma så länge som möjligt men David kände att det började bli dags, han var livrädd att jag skulle föda i hallen och tvingade till slut iväg mig. Jag var såå rädd för att sätta mig i bilen, jag kände att det skulle bli fruktansvärt att få en värk där. Jag drog ut på det och mitt i detta fick jag för mig att vattna basilikan som stod i köksfönstret. Jag tänkte att några dagar på BB så kommer den ha hunnit dö tills vi kommer hem så jag öste på med vatten och skrek samtidigt av smärta. David trodde jag hade tappat förståndet, haha. Ut i bilen och grannarna som stod ute på uppfarten intill log lite försiktigt när jag drumlade förbi med förskräckelse i blicken. Bilfärden minns jag inte så mycket av. Det enda jag minns är när vi svängde ut från vår gata, då fylldes mina ögon med tårar när jag insåg att nästa gång vi kommer hem, då har vi en liten bebis med oss. Det var lyckotårar.

Ca 20.30 kom vi in till sjukhuset och vi fick gå via akuten då vanliga ingången var stängd. Väl inne möttes vi av en barnmorska som jag upplevde väldigt bärsk. Hon undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 3 cm. CTG gjordes också igen och jag fick besked om att jag fick stanna (tack för det, jag var så rädd att bli hemskickad eller vidareskickad till annat sjukhus pga platsbrist). Jag minns att hon sa ”Ja, ikväll eller senast imorgon förmiddag gissar jag på att ni blir föräldrar”. De orden glömmer jag aldrig. Det kändes så overkligt men såå underbart. Jag kräktes av smärta i undersökningsrummet och var verkligen chockad över hur ont det gjorde. Det hade jag aldrig kunnat förbereda mig på. Vi fick vårt förlossningsrum och jag kände mig både trygg och förväntansfull. Det var skönt att vara på plats.

Här hade vi precis fått vårt förlossningsrum och jag gjorde ett tappert försök att se glad ut när David skulle fota. 

 

Den bärska barnmorskan hade förklarat för mig hur jag skulle andas (typ hyperventilera). När det kort därefter var skiftbyte och jag fick träffa den barnmorskan som sedan hade hand om mig hela förlossningen (en underbar ängel var hon) så kommer hon in i förlossningsrummet precis när jag får en värk och jag sätter igång att andas så som jag hade blivit tillsagd av den första barnmorskan. Då undrade den underbara barnmorskan vad i hela friden jag höll på med och förklarade att jag aldrig skulle klara av detta om jag fortsatte att andas på det viset och visade mig istället hur jag skulle göra. Det gick ju såklart direkt mycket bättre och jag undrar vad den första damen sysslade med. Den nya gulliga barnmorskan frågade mig hur jag ville att förlossningen skulle gå till och om jag hade några önskemål. Jag sa att jag ville ha epidural (ryggmärgsbedövning) men hon rådde mig att vänta med det och jobba vidare utan ett tag till först. Jag följde hennes råd och tog ett bad då hon trodde jag skulle må gott av det. Jag som är både blyg och pryd och hatar att klä av mig inför folk, stod där spritt språngandes naken inför David, barnmorskan och undersköterskan och klättrade i badkaret. I stunden brydde jag mig verkligen inte om någonting. Jag minns att jag kände mig så trygg med dessa underbara människor och jag bara följde vad dem sa till mig och kämpade på mitt bästa. Jag blev väldigt lugn av det där badet och det kändes som att värkarna lugnade sig lite, de kom inte lika ofta. Harmonisk belysning och lugn musik gjorde mig avslappnad och jag och David fick en stund för oss själva därinne. Dock så blev det tio gånger värre när värkarna väl kom tyckte jag. Jag visste liksom inte vart jag skulle bli av där i badkaret och stod inte ut speciellt länge innan jag gav upp och tog mig upp därifrån. Jag frågade igen efter epidural men dem rådde mig återigen att vänta och ville att jag skulle testa syrgasen först. Det gjorde jag men fy för den jäkla syrgasen, jag tyckte den var hemsk och fick bara panik och jag tyckte det kändes som att jag inte fick någon luft alls. Efter jag hade testat det så kändes det som att värkarna eskalerade, smärtan var outhärdlig och jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Jag minns att jag stod och lutade mig mot sängen, som dem hade höjt upp, inne i förlossningsrummet. Smärtan gjorde mig alldeles snurrig och jag skrek att jag klarar inte mer, jag klarar inte mer. Barnmorskan hörde nog på mig att jag höll på att tappa det så då sa hon ”NU är det nog dags för en spruta, vi förbereder oss så ringer vi narkosläkaren”. Det var en sådan lättnad att höra att jag äntligen skulle få bedövning men blev nervös då en nära vän bara några månader tidigare fick vänta flera timmar på narkosläkaren men så var inte fallet för mig tack och lov. Barnmorskan förberedde och satte in någon nål i handen på mig (vet inte vad detta var) och det gick inte, hon fick sticka tre gånger innan det blev rätt och det gjorde så jävla ont rent ut sagt, som om smärtan kunde bli värre liksom. Jag var verkligen nära på att tappa det och då precis kom läkaren in i rummet som en räddande ängel och gav mig epiduralen. Vid detta laget var det mitt i natten och barnmorskan sa till både mig och David att vi borde vila oss lite. VILA?! Vad menade hon, hur i hela friden skulle det gå till. Jag förstod ju att bedövningen skulle dämpa smärtan men jag var inte beredd på att den skulle få den att försvinna helt. Vilken räddning, jag kände plötsligt ingenting och vi kunde lägga oss ner och vila en stund. Det dröjde dock inte länge förrän en ny smärta gjorde entré, ett jäkla tryck neråt där bak. Jag fick påfyllning av epiduralen och trycket minskade då. Jag var nu öppen 9 cm och det kändes att det började närma sig. Men nu försvann all smärta helt och det stannade nog av lite. Barnmorskan föreslog att jag skulle sätta mig på en pilatesboll för att hjälpa bebisen att sjunka ner bättre. Det gjorde jag och där satt jag nog några timmar (tror jag, har dålig tidsuppfattning). Vi satt och pratade jag och David och jag mådde hur bra som helst. Jag började dock bli lite nervös över krystvärkarna men jag var samtidigt så övertygad om att de omöjligt kunde göra mer ont än vad öppningsvärkarna hade gjort (ack så fel jag hade visade det sig senare). Runt 5-snåret minns jag att barnmorskan sa ”vid 06.45 slutar vårt pass och vi vill ju gääärna hinna träffa lille Benjamin”. Då blev jag nervös, det var verkligen snart dags. En stund på pilatesbollen och sen kom det där trycket där bak tillbaka. Fy fan! Lille bebisen hade dock inte sjunkit ner tillräckligt för att sätta igång att krysta. Jag promenerade runt inne i rummet och försökte gå på toaletten men epiduralen gjorde troligen att jag inte riktigt kunde kissa för efter en stund bestämde dem sig för att tömma mig på urin eftersom det kunde vara en fylld blåsa som hindrade bebisen från att kunna sjunka ner och yes, så rätt dem hade. Efter dem hade gjort det så var jag öppen 10 cm och lille bebisen var helt nersjunken och redo. Nu var det alltså dags och vid detta laget hade jag fruktansvärt ont igen. Lika förvånad som jag hade varit över att öppningsvärkarna endast kändes i ryggen och inte i magen, lika förvånad blev jag nu att krystvärkarna endast kändes ”där bak” och inte fram. Ca 05.30 började jag krysta. Det var dock lite långa mellanrum mellan värkarna och jag fick inte in rätt teknik. Vid 06.00 kom någon in i rummet (väldigt suddiga minnen härifrån) och gav mig lite värkstimulerande så att värkarna skulle bli tätare och det blev dem ganska snabbt. Jag fattade också plötsligt hur jag skulle göra och nu började det hända saker. Smärtan var fullständigt fruktansvärd och jag drog och slet i Davids arm tills jag plötsligt kände hur smärtan försvann och ut kom min älskade lille bebis 06.29. Jag hörde honom skrika och strax därefter fick jag upp honom på mitt bröst. Mitt underbara lilla barn. Min son. Min Benjamin. Jag har aldrig varit lyckligare i mitt liv.

Mitt allt ♡ Här endast några minuter gammal. 

 

♡♡♡

26 GILLA

Mini Mocks

Ljuvliga små Mini Mocks till vinterns alla festligheter som ni hittar på Babyshop – HÄR!

 

 

Hej finisar!

Hoppas ni haft en fin tisdag. Här har det regnat hela dagen och varit allmänt dystert väder. David har jobbat idag så jag och Benjamin har myst med moster, kusinerna och mormor. Imorgon är han ledig igen och det känns sååå lyxigt. Jag har fått sovmorgon nästan varje dag hela hans semester och det är ju bara såå underbart, min fina man är morgonpigg och det tackar jag gudarna för, hihi! Jag brukar ta nätterna så tar David morgnarna med lillpluttis. Nätterna behöver jag dock oftast inte gå upp men ibland får man vagga den lille sötnosen till sömns när han vaknar till. Och lite amning mellan varven 🙂

Imorgon ska vi rensa ut julen här hemma och det blir säkert lite städning också när vi ändå är igång. Skönt att ha det gjort inför helgen.

Nu ska jag krypa ner hos mina älsklingar.

Sussa sött!

Kramar

5 GILLA

Nyårsdukningen

Vår nyårsdukning ♡

 

 

Gott nytt år hjärtan!

Hade ni en fin nyårsafton igår? Vi firade in det nya året hemma hos oss tillsammans med min syster och familj. Det var en lugn och mysig nyårsafton med god mat, mycket skratt och massor av bebisgos såklart. Alla tre barnen sussade så gott vid 12-slaget så vi vuxna skålade i champagne och välkomnade det nya året med öppna armar.

2016 har verkligen varit det bästa året i mitt liv, att Benjamin föddes är såklart det viktigaste av allt, och sen att vi flyttade till vårt hem som vi trivs sååå bra i har också varit en höjdpunkt på året. Att få vara mamma till min underbara lille pojke är det bästa i livet och jag ser fram emot 2017 tillsammans med honom och hans pappa och jag är spänd på att se vad detta året har att erbjuda 🙂

Nu är det nyårsdagsmys för hela slanten här med kladdkaka, stor godisskål, läsk och en riktigt bra film.

Massa kramar till er och hoppas att ni också hade ett strålande nyår.

8 GILLA

Några av Benjamins julklappar

Några av Benjamins julklappar. Allt kom inte med på bild men här är några av alla de ljuvliga klappar han fick. Han fick även många leksaker men de ligger han och leker med i fotande stund hihi.
Den underbara ryggsäcken har jag velat ha enda sedan jag fick reda på att jag var gravid men den har varit slut jätte länge, men nu äntligen är den min (Benjamins). Det blåa kitet med vita kaninöron kommer också från Livly och det ska Benjamin ha på sig ikväll när vi ska på middag. Det är sååå fint!
Skjorta och tröja från Ralph Lauren i lite större storlek som jag tror kommer passa perfekt till våren.
Lekmatta från Garbo & Friends (Likadant mönster som spjälsängsskyddet) samt skedar och nappflaskor från samma märke.
Är det någon som har denna boken? Den ska tydligen vara riktigt sömnmedel för de små hihi, står till och med varning på första sidan att man inte ska läsa den för någon som kör bil för den är så sövande hihi. Och pyjamas(er) från Livly fick han också.

 

 

Hej gullisar!

Hoppas ni har en mysig dag. Vi ska snart iväg på middag hem till Emelie och Marcus med hela mamma-bebis ligan och idag ska även papporna få följa med, hihi! Ska bli sååå trevligt. Vad ska ni hitta på?

Nu vaknar min lille bebbe här hör jag så got to go.

KRAMAR

7 GILLA

Ny pyjamas från Ralph Lauren ♡

Mini har ny gosig pyjamas från Ralph Lauren som jag hittat på Babyshop – HÄR! Denna är lite tjockare i kvalitén och har dessutom fötter vilket är bra nu på vintern tycker jag ♡

 

 

Hej hjärtan!

Hoppas ni har en mysig dag. Här tar vi det piano, jag har verkligen kommit in i ett lugnt semester-tempo känner jag, skönt! Pappan i huset är just nu iväg och tränar och Benjamin tar en liten nap här i min famn. Snart ska vi kicka igång dagen på riktigt och åka och fixa lite ärenden. Det blir nog både Ikea och Väla, vet egentligen inte om man vågar sig dit, det lär väl vara massor av folk men vi ger det ett försök iallafall, vi har lite vi behöver fixa inför nyår.

Jag tänkte även passa på att fråga er mina kära läsare om det är något speciellt mamma-ämne ni vill att jag ska ta upp här på bloggen? Inlägget om nattning och sömn blev väldigt uppskattat så jag tänkte ifall det kanske är fler sådana ämne ni vill att jag ska skriva om? Skriv gärna och tipsa om ämnen i kommentarerna. Förlossningsberättelse har jag ju lovat flertalet gånger att jag ska skriva och det kommer, har bara inte blivit färdig. Tänkte även skriva ett inlägg om amning. Men tipsa gärna om fler ämnen.

Önskar er en fin mellandag hjärtan!

KRAMAR

4 GILLA

Julafton ♡

Min lille älskling hade gjort sig fin på julafton i skjortbody från Livly och stickade byxor från Zara. Kashmirkoftan från Livly och mockaskorna från Zara som han hade till, hade åkt av här hihi, det var ju lite varmt med alla tända ljus ♡

 

Vi firade dagen hemma hos min kära mamma tillsammans med min syster med familj ♡ Vi hade en superfin dag, vi träffades redan vid 14-tiden. Fikade till Kalle Anka sen kom tomten (David) och delade ut paket sen blev det julmat, lite mer paketöppning, gröt och massa mys ♡ Min fina familj! Det var en underbar julafton. Benjamins första julafton så den kommer jag minnas hela livet ♡

 

Mamma hade dukat och gjort så fint som alltid ♡

 

 

Hej raringar!

Hoppas ni mår bra och att ni haft en helt fantastisk julhelg ♡ Det har verkligen vi haft. Lugnt och mysigt tillsammans med våra käraste – precis som det ska vara. Förutom en magisk julafton så hade vi en underbart mysig juldag igår. Jag och min lilla familj mös hemma i pyjamas hela dagen, åt pannkakor, kollade julfilmer och lekte med julklappar och hade det verkligen sååå skönt ♡ Jag älskar de dagar då jag finner ro att bara vara, det är ju såå välbehövligt ibland och jag är inte så bra på det i vardagen. Idag har vi också mest myst hela dagen och varit ute på två långa promenader med vagnen. Det är ju storm på ingång så ikväll blir det till att mysa hemma i soffan med mumsig kycklinggryta och en bra film (och massa godis förstås hihi).

Vi ska ha nyårsmiddag här på nyår så jag sitter just nu och filar på någon mumsig dessert till vår nyårsmeny. Har ni något förslag?

Ha en mysig kväll hjärtan.

KRAMAR

5 GILLA

Lillejul ♡

Lite bilder från julen för 2 år sedan hemma hos min syster som jag hittade i arkivet ♡

 

 

Hej raringar och glad lillejul ♡

Mår ni bra idag och är ni klara med alla förberedelser inför morgondagen? Jag är klar med allt förutom några klappar till som ska slås in. Hade lovat mot själv att ALLT skulle vara klart när jag satte mig i soffan och slog på Bingolottos uppesittarkväll men nu sitter jag här och är inte klar ändå, haha! Dagen har bara sprungit iväg och nu vill jag mysa med min familj framför brasan och Bingolotto med Rocky roads som jag bakat i veckan, skumtomtar och världens godaste chokladpraliner. Klapparna får vänta tills David och Benjamin gått och lagt sig hihi. B sover redan men här i sin mammis famn – mysigaste som finns ♡

Imorgon ska vi fira hemma hos min älskade mamma med min syster och familj, det ska bli sååå mysigt! Det blir julfika till Kalle Anka, tomte, julklappar och mumsig julmat. Jag ser verkligen sååå mycket fram emot morgondagen och att bara få vara och mysa med mina käraste. Hur ska ni fira?

Jag känner mig varm i hjärtat och extra lycklig då det är Benjamins första jul och även min första jul som mamma. Det finaste och viktigaste i livet ♡ Jag kan dock inte låta bli att tänka lite extra på alla de människor i världen som inte är lika lyckligt lottade som vi och som har det tufft på ett eller annat sätt. En extra tanke skänker jag till dem idag ♡

Massa kärlek och GOD JUL mina fina

10 GILLA